Någon mer än jag som är glad att 2023 är över? Det var ett väldigt komplicerat år för mig. Å ena sidan helt fantastiskt, rent karriärmässigt. Jag nådde mål och fick uppleva saker jag aldrig kunde drömma skulle inträffa så tidigt i yrkeslivet. Framgång från årets första halva gav mig så pass mycket självsäkerhet att jag vågade börja frilansa direkt efter examen från journalisthögskolan. Nu, när jag tittar tillbaka, är det nästan omöjligt att greppa hur mycket som har hänt på så kort tid.
Å andra sidan var det ett helvetesår, rent personligt. Jag åkte på sju olika influensor, ägnade halva året bosatt i en stad jag inte kände mig hemma i, familjemedlemmar råkade ut för olyckor och fick fruktansvärda sjukdomsbesked och jag blev tvungen att ta välbehövliga men fullkomligt förkrossande livsbeslut. Under andra halvan av december var jag nog mer dissocierad än närvarande – jag hade nått en gräns i hur mycket en hjärna kan processa på en och samma gång.
Jag skulle så gärna vilja vara en av de där personerna som vid tolvslaget varje nyårsafton fylls av förväntan. En person som ser det nya året som en nystart, en chans att börja om, trycka och glömma. Men min – jag erkänner, smått cyniska – inställning är mer realistisk och praktisk än så. Vid tolvslaget fylls jag snarare av vemod, insikten av att färgglada fyrverkerier och miljoner bubblor som kittlar tungan inte förändrar någonting. Egentligen är det bara ännu en midnatt, alla de krig, dilemman och svåra frågor som fanns klockan 23.59 kvarstår. Mänskligheten är inte närmre att lösa något av sina många problem bara för att en trea blivit en fyra i telefonens kalender.
Men visst, för några minuter kan till och med jag trycka och glömma. Mellan samtalen till familjemedlemmar och kompisar där olika versioner av “Måtte detta bli vårt år” ropas ut över tusen fyrverkerismällar, kan till och med jag känna lite hopp. Tänk om just denna nyårsafton faktiskt kan bli den där magiska omstarten? De senaste tre åren har känslan av hopp varat längre och längre. I år sträckte den sig ända in på årets första småtimmar. Om jag fortsätter försöka kanske jag någon gång kan lyckas hålla fast vid det ända till nästa nyårstolvslag.
Lämna ett svar